Jag har ett lyxproblem, ett problem med mina arbetskamrater. Problemet är att jag har sjukt kul med dem. Speciellt på luncherna. Detta resulterar i ”skräpmat” och annan ”dålig-mat”. Är det värt det? Ja, jag tycker nästan det.
Jag har jobbat mycket de senaste månaderna, det är mycket nu inför julen. Snittar väl på 80 timmar i veckan. Hur jag klarar det? det är enkelt. Det är kul och jag har bra matkompisar. Frågor på det?
Jag har skapat denna hemsida www.landerby.se av fler skäl, men det huvudsakliga skälet är att förmedla den bild jag vill förmedla. Det vill säga – vem vill jag vara på internet. Jag är Christofer Landerby projekledaren, Christofer Landerby fotbollsspelaren, Christofer Landerby Sale Nordic, Christofer Landerby Stockholm, Christofer Landerby Eskilstuna, Christofer Landerby Umeå, Christofer Landerby retail manager, Christofer Landerby marketing manager, Christofer Landerby field marketing, Christofer Landerby action marketing, Christofer Landerby Project Manager, Christofer Landerby vännen, Christofer Landerby retail specialist, Christofer Landerby retail marketing specialist, Christofer Landerby arbetsmyran.
Jag kan fortsätta nästan hur långt som helst, det jag vill är att om någon skulle söka på mig via någon sökmotor så ska de hitta mig Christofer Landerby. Jag hoppas ni förstår mitt syfte – var lite rationell när du väljer vad andra ska hitta om dig.
Jag har nu flera gånger stått handfallen ett par sekunder innan hjärnan kopplat att jag måste göra något. I mitt arbete försöker jag förmedla att man ska/bör vara en aning proaktiv. Jag är inte mycket för att slänga mig med anekdoter och eller citat. Men jag måste refera till filmer ”catch me if you can”. Följande gäller, ”två möss föll i en bunke med grädde. Mus nummer 1 gav upp och drunknade. Mus nummer 2 började vispa runt ordentligt och fick grädden att bli smör, sedan klättrade denna upp”. Den var typ så. Men meningen med den är fin. Jag är mus nummer två. Jag ger inte upp.
Jag har blivit beroende utav att läsa, jag har säkerligen ett tiotal böcker som är halvlästa. Himla tråkigt tycker jag att läsa böcker. Jag läser istället wikipedia och tycker det är fruktansvärd härligt. Jag har ett tips att dela med mig utav. Jag brukar nämligen leka en liten ”lek” väl inne på wikipedia. Innan jag skriver in adressen för att komma till hemsidan så bestämmer jag mig för att komma till ex brunbjörn på max 5 klick.
Att vara helt fri från arbete på sin semester lyckas jag inte med. Jag kollar inte mailen eller svarar i telefon för att jag måste……. jag är bara så förbaskat nyfiken. Hur jag sedan bemöter mailet eller telefonsamtalet är en annan sak – där väljer jag däremot att oftast inte lägga ner arbete. Men det är just min nyfikenhet som gjort mig till den jag är. Jag är nyfiken (vetgirig) på att lära mig nya saker, jag är nyfiken på att veta hur andra människor tänker och handlar, jag är nyfiken på hur andra uppfattar mig (en anledning att alltid prestera och samtidigt vara ödmjuk) och jag är nyfiken på …. ja det mesta faktiskt.
Jag har oftast god självinsikt när det gäller vad jag kan utföra i min yrkesroll, ber om hjälp om jag tror jag behöver det. Men framförallt så gör jag klart uppgiften med gott resultat (fast jag ibland jobbar mycket). När det kommer till min vardag är det kanske en smula annorlunda. Jag har under 2012 börjat spela fotboll efter ett uppehålla på cirka 5 år (organiserad fotboll), innan varje träning och match så verkar jag tro att jag fortfarande är 20 år, efter genomförd aktivitet är det inte så längre. Jag kan inte längre gör det jag en gång kunde. Väldigt frustrerande. Jag vägrar inse faktum att jag inte klarar av vissa saker längre. Min självinsikt är rubbad. Skadad eller inte skadad. Fotboll är helt otroligt skoj.
Kanske borde jag spela på ett annat sätt? kanske borde jag inte spela alls (aldrig i livet) eller så kör jag på som vanligt och hoppas att det löser sig. Jag är oftast rationell i mina beslut, men inte nu.
Tur har den som är bäst förberedd
Stressad blir man vid tillfällen då man inte har kontroll över situationen. Men hur är det om man minimerar risken för att tappa kontrollen. Jag blir exempelvis stressad om jag ska iväg på ett viktigt möte på morgonen och jag ser att jag har tandkräm på skjortan. En sak som jag ständigt gör att jag efter frukost och tandborstning sätter på mig min skjorta, detta för att inte ha en chans att spilla kaffe eller tandkräm på den. Har jag tur eller är jag bara bra förberedd?
Detta gäller givetvis inte bara smuts och rester på en skjorta utan nästan allt du gör. För att ta exempel från arbetslivet så sitter jag nästan varje söndag och påbörjar måndagens arbete. Jag sitter inte och är stressad på söndagen för veckan som kommer, utan jag sitter för att inte bli stressad under veckan. Det är min taktik. För mig handlar det bara om att vara förberedd, att ha fyrklöver under huvudkudden.
Arbeta inte mer, arbeta smartare……. lätt att säga svårt att ta till sig.
Jag har i alla fall börjar få mer struktur på mitt arbete, har har förmånen att ha en stor Whiteboard bakom mig som nu är fylld av härlig information som rör det just jag gör. Jätte bra struktur. Sen så har jag väldigt många Post-it lappar som hjälper mig än mer i min struktur.
Föresten så arbetar jag smartare, men också mer….. något stämmer inte, men jag gillar´t
It’s more than just a mission, hey, hey, hey You hear but you don’t listen, hey, hey, hey You better pay attention, hey, hey, hey And get what you been missin’ …
Alla har vi vänner eller bekanta som är lätta att prata med, som vi känner stor tillit och respekt för. Kanske är det i härliga och situationer vi talar med just denna eller som det ofta är, när något tråkigt skett. Vad är det som gör dessa människor så bra att prata med, kanske är det för att de har stor livserfarenhet eller har läst mycket. Men oftast för att de är bra lyssnare, de är lyhörda och kommer med just de där smart frågorna som gör att samtalet flyter på precis så bra som det gör ibland.
Jag får ofta höra att jag har bra minne. Det har jag inte. Men jag lyssna (oftast) när min omgivning pratar med mig. Jag kommer absolut inte ihåg allt. Men jag lägger en del saker på minnet som jag sedan kan ha med mig när jag träffar personen nästa gång. Det räcker men att snudda något som personen gjort eller ska göra för att denna ska känna att jag bryr mig och att denna känner sig sedd. Faktum är att jag bryr mig. Jag är lyhörd och har stor användning utav det. Jag har ingen strategi för detta men ett tips är absolut att sluta höra och börja lyssna på vad personer säger, i allmänhet för den andras skull men i synnerhet för din egen skull.
Vi alla arbetar olika. Men en sak har slagit mig – vem arbetar man för – sig själv eller uppdragsgivaren?
Jag lägger inga värderingar i detta. Men är det alltid värt att slita 12 timmar om dagen för att få till de sista 5 procenten till en perfekt genomfört arbetsuppgift när det kostar upp mot 20 procent mer i energi. Vad får vi tillbaka, högre lön? bättre titlar? får man ens ett tack? Att orka i längden handlar om att arbeta smart.
Jobba när du jobbar för att vara lediga när du är ledig